Idag tog vi en promenad i det härliga vädret, och vi hamnade vid lösdriftsflocken. De stod samlade och njöt av det fina vädret och solen som värmde så gott. De är så fina allesammans.

Mammorna är lugnare nu och accepterar oss människor mer, för fölen har vuxit och de lär växa ännu mer. Dessutom är nu fölen mer välbekanta med sin nya miljö och trivs i flocken.

Det blev en härlig bild på dem.

En av mina favoriter bland stona i lösdriften har nu fått ett fint brunt hingstföl. Mamman hans är skimmel och det kan hända att han skimmlar av med tiden och blir skimmel han med, men just nu är han brun med svart man och svans. Han är rätt snygg redan nu och rejält byggd med ett typiskt islandshästuttryck tycker jag nog.

Jag har träffat hans syster några gånger för hon går också här i lösdriftshagen, och hon föddes svart men har nu vid 2 års ålder börjat skimmla av och blivit lite stickelhårig. Men hon har en mycket vacker extriör. Det tycker såväl jag som ägaren till henne.

Idag föddes det ett litet fuxfärgat hingstföl i flocken. Det var det här stoets första föl. Han var väldigt svag när han föddes och orkade varken stå upp eller dia. Vi var jätteoroliga för honom, i allal fall jag. Han var ju så söt. Han fick knappt ett dygn på sig att återhämta sig, men sedan ville vi inte riskera att ngt hände så vi provade med att flaskmata honom. Hans mamma "mjölkades" på råmjölken och den hälldes i flaska och sedan så försökte vi få honom att snutta på den. Lite fick han väl i sig, men det var inte mycket. Men senare samma dag började han självmant att dia från sin mamma, och sedan blev han starkare för varje dag. När han var 2 dagar gammal så fick han gå tillbaka ut till lösdriftsflocken, för då var han stark nog. Jag tänkte tyst när jag stod där första dagen och såg hur svag den lilla fölungen var, att om han klarade natten och klarade sig genom dne här tuffa starten i sitt liv, då tror jag nog han kommer att bli en vacker hingst en gång i framtiden för han var väldigt fin i byggnaden, trots att han var tunn och väldigt liten. Han blev lite speciell för mig, och kommer nog alltid att vara det.

Idag tog vi in min raggsocka för hon skulle undersökas av veterinären. För att få in henne i stallet fick vi fösa henne tillsammans med flocken och sedan skilja ut henne från resterande hästar. För det är inte bara att gå och hämta henne i hagen med en grimma. Hon växer ju upp i lösdriften med minimal kontakt med människor. Först när det är dags att börja hantera henne för att rida in henne, tar man in henne och börjar jobba med henne för att skapa en kontakt med människor. Men hon kom in, och imorgon skulle veterinären komma och titta på henne samt veterinär besikta en annan häst på samma gång.

Idag föddes det fjärde fölet. Det blev ett litet hingstföl som en mörkbrun mamma. Han blir troligen själv mörkbrun eller svartbrun och ser redan rätt stor ut fast han är nyfödd.

I natt föddes det tredje fölet i lösdriftsflocken. Han blir troligen en fux för hans mamma har en fin fuxfärg, lite silverliknande fuxfärg tycker jag att det är. Hon är rätt så försiktigt mot människor och låter oss inte komma så nära hennes föl. Hon vill hålla ett behörigt avstånd, och det får man accepta. Hon lär säkert lämna den kunskapen vidare till sin son, för det har hon gjort med alla sina tidigare föl. Men både hon och hennes kille är väldigt fina.

Till sist så var det dags för min väninnas yngsta dotter att starta på sin storasysters häst i fyrgång. Hon hade förberett sig en bra stund och storasysters häst var dessvärre inte på humör att lyssna idag så hon fick jobba mycket för att få henne uppmärksam. Sedan kom de in på banan, och de startade i sin fyrgång, dvs skritt, trav, tölt och galopp. Skritten gick jättebra, traven gick rätt så bra, tölten var okej men lite passartad, men vi började slappna av för nu var det bara galoppen kvar. Men vad gör hästen då ??? Jo hon fattar galopp, men vägrar svänga i kurvan och galopperar istället rakt mot staketet, som i o f bara är 30 cm högt, och hoppar ut från banan !

Naturligtvis blir hon diskad, för så får man inte göra. Det var synd, men det är bara hem och träna ännu mer inför en kommande start. Hennes ryttarinna var inte jätteledsen men tyckte det var synd att hon inte höll sig på banan.

När vi hämtat alla tre bedömningsprotokollen bar det av hemåt. Alla hade mycket att prata om. Väl hemma lastades hästarna ut och fick pysslas om, äta sin middag och sedan gå ut i hagen. De tyckte nog att det var skönt att vara hemma igen, för det hade blivit en lång dag för denm idag.

Först är det dags för min väninnas äldsta dotter att tävla i töltklass. Då ska hon visa tölt i olika tempon på domarnas (eller speakerns) kommando. Hon skötte sig bra och var rätt så nöjda med de poäng hon fått.

Sedan var det dags för min väninna att visa vad hon kunde. Hon hade redan börjat rida fram sin häst nu och det ser bra ut (tycker jag). Hon skulle starta i fyrgång, men hennes häst är lite slarvig med tölten så hon tänkte i första hand satsa på att få bra poäng på de övriga 3 gångarterna (skritt, trav och galopp) och sedan göra så gott hon kunde för att få godkända poäng i tölten. Men det dröjde lite längre än beräknat innan hon fick starta så hon satt av sin islänning en stund och passade på att fika med oss andra innan starten. Jag tycker det såg jättebra ut, men jag är ju inte domare. Men hon själv blev nöjd med sina poäng.